Jag älskar dig!
Älskling, jag älskar dig över allt annat på denna jord, jag vill att du skall vara i mitt liv för alltid.
Jag minns första gången vi träffades så klart, det var vid kyrkan i norrtälje 13 Maj 2005. Kärlek vid första ögonkastet som jag så länge betvivlat var någonting som jag själv fick uppleva. Jag minns dina blickar hela den kvällen, jag visste att mina känslor var besvarade. Det ända jag kunde tänka på var den kvällen och dig.
Jag gjorde allt för att få träffa dig och så fort jag fick träffa dig pirrade det i hela mig, hela min kropp blev varm och jag önskade bara att du skulle hålla om mig, att du skulle bli min.
Det tog inte lång tid innan mina drömmar gick i uppfyllelse, du blev min och jag älskade dig så det gjorde ont i hjärtat.
Det hade inte kunnat vara en värre tidpunkt, just då var allt så upp och ner för oss båda och vi stötte bort varandra.
När det oundvikliga hann ikapp kändes det som att mitt hjärta gick sönder, allt kändes så overkligt när jag såg dig gå in bakom den mur som skulle hålla oss isär. Jag grät hela tiden, varje sekund längtade jag tillbaka till den stund då du strök din hand genom mitt hår och kysste mig på pannan.
Det blev för mycket och jag stängde av, jag klarade inte av det längre.
Vi båda gick vidare i livet men ingen av oss kunde släppa det vi haft och den kärlek vi fortfarande kände för varandra. När vi sågs igen nästan ett år senare efter det vi hade skiljts åt så pirrade det fortfarande i min kropp när jag såg dig och jag kunde inte få ur mig många ord. Vi satt hemma hos dig när radion började spela våra låtar. Känslorna blev för starka och vi kunde inte låtsas längre, jag var helt säker på att det skulle bli vi igen. Jag försökte ge oss så många chanser, men jag ville inte uppleva den smärta som vi tidigare gått igenom. Jag stötte bort dig igen och gjorde allt för att du skulle försvinna ur mitt liv. Jag sårade dig och tro mig älskling, det gjorde ont för mig med.
Dagarna gick och jag kunde inte sluta älska dig, hur mycket jag än försökte försvann du aldrig ur mina tankar.
Allt efter att tiden gick så började jag tänka på dig allt mer, varför kunde jag inte bara sluta tänka på dig? Det gjorde så ont, jag ville bara vara med dig samtidigt som jag bara ville glömma dig, glömma oss.
När jag en efter en jobbig kväll i oktober insåg att jag aldrig skulle sluta älska dig önskade jag att jag kunde spola tillbaka tiden, jag beslutade att om jag bara fick chansen så skulle jag älska dig och ge dig hela mitt hjärta.
Det är det bästa beslut jag någonsin tagit.
Älskling, jag älskar dig och jag vet att vi är menade att vara.
Vara du och jag.
Jag minns första gången vi träffades så klart, det var vid kyrkan i norrtälje 13 Maj 2005. Kärlek vid första ögonkastet som jag så länge betvivlat var någonting som jag själv fick uppleva. Jag minns dina blickar hela den kvällen, jag visste att mina känslor var besvarade. Det ända jag kunde tänka på var den kvällen och dig.
Jag gjorde allt för att få träffa dig och så fort jag fick träffa dig pirrade det i hela mig, hela min kropp blev varm och jag önskade bara att du skulle hålla om mig, att du skulle bli min.
Det tog inte lång tid innan mina drömmar gick i uppfyllelse, du blev min och jag älskade dig så det gjorde ont i hjärtat.
Det hade inte kunnat vara en värre tidpunkt, just då var allt så upp och ner för oss båda och vi stötte bort varandra.
När det oundvikliga hann ikapp kändes det som att mitt hjärta gick sönder, allt kändes så overkligt när jag såg dig gå in bakom den mur som skulle hålla oss isär. Jag grät hela tiden, varje sekund längtade jag tillbaka till den stund då du strök din hand genom mitt hår och kysste mig på pannan.
Det blev för mycket och jag stängde av, jag klarade inte av det längre.
Vi båda gick vidare i livet men ingen av oss kunde släppa det vi haft och den kärlek vi fortfarande kände för varandra. När vi sågs igen nästan ett år senare efter det vi hade skiljts åt så pirrade det fortfarande i min kropp när jag såg dig och jag kunde inte få ur mig många ord. Vi satt hemma hos dig när radion började spela våra låtar. Känslorna blev för starka och vi kunde inte låtsas längre, jag var helt säker på att det skulle bli vi igen. Jag försökte ge oss så många chanser, men jag ville inte uppleva den smärta som vi tidigare gått igenom. Jag stötte bort dig igen och gjorde allt för att du skulle försvinna ur mitt liv. Jag sårade dig och tro mig älskling, det gjorde ont för mig med.
Dagarna gick och jag kunde inte sluta älska dig, hur mycket jag än försökte försvann du aldrig ur mina tankar.
Allt efter att tiden gick så började jag tänka på dig allt mer, varför kunde jag inte bara sluta tänka på dig? Det gjorde så ont, jag ville bara vara med dig samtidigt som jag bara ville glömma dig, glömma oss.
När jag en efter en jobbig kväll i oktober insåg att jag aldrig skulle sluta älska dig önskade jag att jag kunde spola tillbaka tiden, jag beslutade att om jag bara fick chansen så skulle jag älska dig och ge dig hela mitt hjärta.
Det är det bästa beslut jag någonsin tagit.
Älskling, jag älskar dig och jag vet att vi är menade att vara.
Vara du och jag.
Kommentarer
Trackback
