DinPappaeGay

God morgon! Fan att jag ALLTID vaknar runt 10, hur trött jag än är och inte kan jag somna om heller..

Jag har mycket att tänka igenom, jag måste få rätsida på allt. När det inte går att tänka klara tankar, när allt bara är som en stor gegga så känns det som att jag behöver vända ut och in på mig själv.

Jag behöver en miljö där jag kan slappna av, för så stressad som jag är, det är äckligt.
Jag har blivit på ett sätt som jag inte tål, sur och grinig, stress och ännu mera stress...

Nej, jag vill faktiskt inte vara på det sättet, jag har alltid varit en glad och lugn människa...
Varför känns det som att jag levt i en annan värld och precis klivit ur den och in i den här?

Andas, en lugn miljö och massa ensamtid, sen borde allt klarna......

Så jävla omoget att skriva ett sms och när jag ringer upp bara vråla och sen klicka mig.
Fy fan säger jag bara. Jag förväntade mig lite mer av dig än såhär.
Du kan dra.

Det är inte mitt beslut, det är erat beslut.
Det är inte pga mig, det är pga er.
Väx upp.
Är jag, den som är yngst, den som är vuxen?
Lägg inte eran huvudvärk på mig.

Det har verkligen varit upp och ner sista månaderna, faktiskt ända sen årsskiftet.. Problem med pengar, bilar som går sönder, bråk och ja usch- you name it.
Mars månad var verkligen en riktig ångest månad och nu känns det som att det är på väg åt rätt håll, men sen kommer komma en svacka igen då alla problem kommer på en och samma gång.. Livet

Men detta år kommer att bli tufft, kom ihåg det!
Prövningarnas år. 09.

Det är nu jag och Fredrik måste hålla ihop och tackla alla problem tillsammans för annars kommer vårat förhållande att drabbas rejält.

Ibland vill jag bara skita i allt, lämna allt och bara dra.
Dra från Fredrik, mitt hus och allt som jag har..
När allt känns tufft vill jag bara springa ifrån..
Det känns som om allt skulle bli bättre om jag lämnade min Fredrik.
Men det skulle jag aldrig.
Man måste kämpa.
Kämpa för det som betyder något.
För det man byggt upp.
Inte kan man springa ifrån.
Motgångar är en del av livet.

Fredrik, jag vet att vi har det tufft nu, men vi klarar det.
Vi klarar allt tillsammans!

Älskling, jag älskar dig över allt annat på denna jord, jag vill att du skall vara i mitt liv för alltid.

Jag minns första gången vi träffades så klart, det var vid kyrkan i norrtälje 13 Maj 2005. Kärlek vid första ögonkastet som jag så länge betvivlat var någonting som jag själv fick uppleva. Jag minns dina blickar hela den kvällen, jag visste att mina känslor var besvarade. Det ända jag kunde tänka på var den kvällen och dig.
Jag gjorde allt för att få träffa dig och så fort jag fick träffa dig pirrade det i hela mig, hela min kropp blev varm och jag önskade bara att du skulle hålla om mig, att du skulle bli min.
Det tog inte lång tid innan mina drömmar gick i uppfyllelse, du blev min och jag älskade dig så det gjorde ont i hjärtat.
Det hade inte kunnat vara en värre tidpunkt, just då var allt så upp och ner för oss båda och vi stötte bort varandra.
När det oundvikliga hann ikapp kändes det som att mitt hjärta gick sönder, allt kändes så overkligt när jag såg dig gå in bakom den mur som skulle hålla oss isär. Jag grät hela tiden, varje sekund längtade jag tillbaka till den stund då du strök din hand genom mitt hår och kysste mig på pannan.
Det blev för mycket och jag stängde av, jag klarade inte av det längre.
Vi båda gick vidare i livet men ingen av oss kunde släppa det vi haft och den kärlek vi fortfarande kände för varandra. När vi sågs igen nästan ett år senare efter det vi hade skiljts åt så pirrade det fortfarande i min kropp när jag såg dig och jag kunde inte få ur mig många ord. Vi satt hemma hos dig när radion började spela våra låtar. Känslorna blev för starka och vi kunde inte låtsas längre, jag var helt säker på att det skulle bli vi igen. Jag försökte ge oss så många chanser, men jag ville inte uppleva den smärta som vi tidigare gått igenom. Jag stötte bort dig igen och gjorde allt för att du skulle försvinna ur mitt liv. Jag sårade dig och tro mig älskling, det gjorde ont för mig med.
Dagarna gick och jag kunde inte sluta älska dig, hur mycket jag än försökte försvann du aldrig ur mina tankar.
Allt efter att tiden gick så började jag tänka på dig allt mer, varför kunde jag inte bara sluta tänka på dig? Det gjorde så ont, jag ville bara vara med dig samtidigt som jag bara ville glömma dig, glömma oss.
När jag en efter en jobbig kväll i oktober insåg att jag aldrig skulle sluta älska dig önskade jag att jag kunde spola tillbaka tiden, jag beslutade att om jag bara fick chansen så skulle jag älska dig och ge dig hela mitt hjärta.
Det är det bästa beslut jag någonsin tagit.
Älskling, jag älskar dig och jag vet att vi är menade att vara.
Vara du och jag.

Sitter och kollar på debatt..
Fy fasen vad skruvade människor kan vara, hur intressant är det inte när dom vrider och vänder på allt tills man inte har en aning om varken in eller ut längre.

Rengbågsdagis? VAD FAN?! Ja, skilj på barn som har homosexuella föräldrar och barn som har hetrosexuella föräldrar så blir det säkert jättefint för alla barn!
Skapa fler fack att sätta människor i. Varför skilja på dom? VARFÖR?! Vill man att det ska vara jämnlikt eller inte?
Jag spyr.